Ja, ni kan ju gissa vem som är vem av mig och Lucas.
Det är full fart på den lille om dagarna.
Han kryper i full fart, stiger upp lite här och där, släpper taget lite hur som helst och ramlar med jämna mellanrum.
Inget fel med det, det är kul att se hur han utvecklas, blir starkare och lär sig nya saker hela tiden.
Men ibland känns det svårt att hänga med. Som idag när han lyckades ramla omkull tre gånger under en väldigt kort tid, och då var som jag hela tiden bredvid honom på golvet. Även om man önskar man kunde vara 100 % med så lyckas det inte alltid, vilket ibland får en att känna sig otillräcklig. Fast innerst inne vet jag att jag att jag knappast är den ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar