I förra inlägget skrev jag att han blivit en hejare på att dra sig fram, det tog inte lång tid från det som han blev en hejare på att krypa och efter ytterligare några dar blev han en hejare på att stiga upp överallt där det finns nåt att hålla i. Att han inte alltid vet hur han ska ta sig ner på ett säkert sätt är inget han bryr sig om. Han släpper också gärna taget lite hur som helst så mamma och pappa springer, eller kryper nuförtiden efter honom som en skugga för att kunna ta emot honom då han faller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar