De senaste 3 månaderna har jag haft det riktigt lyxigt, mannen har nämligen varit hemma med oss om dagarna. Vilket har betytt att man haft trevligt sällskap, man har haft hjälp med att ta hand om Lucas och jag har fått maten serverad åt mig så gott som varje dag, jag har kanske fixat mat en dag i veckan typ. Allt har dock ett slut, och i dag skjutsade jag iväg mannen på jobb. Även om det känns lite som att "herregud, ska jag ta hand om Lucas helt själv om dagarna, hur ska det gå till", så känns det också bra. Det är dags att någon börjar jobba igen, och jag är så glad att det är ett jobb här och inte på sjön. Att slippa oroa sig för ekonomin känns också skönt, för att endast leva på min lilla mammapeng har gjort att man fått vrida och vända på varje slant för att få det att räcka till. Tacksam är jag i varje fall att vi får vara tillsammans hela familjen och att allt har gått så bra hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar