Är inne i en period då det mesta känns hopplöst och inget är roligt. Det är främst när jag är ensam som dessa hopplösa tankar kommer, och just nu känns det som att jag är ensam mest hela tiden. Jag önskar att man ibland kunde stänga av sin hjärna så att man slapp tänka så mycket. Det som är mest störande är just tanken att det är jag själv och ingen annan som måste se till att det blir en ändring i mitt liv. Det är bara jag själv som är ansvarig för mitt liv och som kan se till att det blir som jag vill. Jag kan inte förvänta mig att någon plötsligt kommer och knackar på dörren och erbjuder mig ett "perfekt liv"...(visst vore det bra ändå?!) Men om man inte har någon motivation att ta tag i sitt liv, om man inte orkar, hur ska man då få saker och ting att förändras?
Borde försöka aktivera mig och träffa folk, men att ta kontakt med folk känns också svårt ibland.
I morgon ska jag åtminstone på pilates.
Har fått ett julkort till fixat, så helt handlingsförlamad har jag inte blivit. Det finns ändå lite hopp kvar...
1 kommentar:
I know the feeling..Men åp nae vis har saker å ting allti en förmåga att löjs se,fast e sir hopplöst ut!He ja få konstater fläjr ggr åp säinast tidin..kram!!
Skicka en kommentar